Var fjärde vecka tillbringar min svärmor munera på ett boende.

Tre veckor vårdas hon däremellan hemma av sin man, min svärfar.

Men för att han ska orka - han är verkligen inte purung själv - har detta arrangemang uppstått.

Egentligen erbjöda hon två veckor - men det ville inte svärfar. Han vill vara tillsammans med henne så mycket det bara går . Men han har äntligen insett att han behöver en andningspaus.Och tar emot placeringen av henne på ett boende en vecka varje månad.

Däremot tillbringar han varje dag även då - i hennes sällskap. Han åker och hälsar på henne.

De har ett lååångt äktenskap bakom sig tillsammans.
Och de tu har nog verkligen blivit ett. 

Som man säger vid vigseln.

Då är det ännu långt dit...att bli ett tar tid ... men det börjar kanske där i de flesta fall.

En strävsam kärlek som imponerar!

Det är ingen liten grupp - anhörigvårdarna - en miljon personer - vårdar en familjemedlem eller nära vän varje dag.

DEssa fantastiska hjältar är faktiskt guld värda - både för den de vårdar men också för samhällsekonomin.

Cirka 181 miljarder svenska kronor spar anhörigvårdarna åt  samhället.

Det är ingen liten insats de gör!Vi har ju fått en anhörigdag i Sverige, men vi skulle behöva lyfta upp dessa vardagshjältar betydligt oftare än en enda dag varje å.

Alla som känner någon kan göra en insats genom att besöka ibland.

Jag har mött många anhörigvårdare som blivit lika isolerade som den de vårdar.

Tio timmar per månad har de rätt till avlastning för att själva kunna besöka tandläkare, läkare, frisör....

Ofta räcker de här timmarna inte till och har de de ingen vän som kan byta av dem får de betala för att få hjälp av någon från hemtjänsten som ersätter dem hos den sjuke.

Hur tycker du att vi ska uppmuntra och lyfta upp denna grupp hjältar!

Guld och blek koppar!  Rimfrost på guldbruna gärden!
Glittrande kall är den vida gyllene världen.

 Solflod och guldflod jag ser genom molnen sig tvinga,

skrattande kylig som viljornas vässade klinga.

Leende trotsig den fram genom rymderna bryter,
strålgul och frostig kring ängar och gärden den flyter.

Hör, den får ljud, och det jublar i vidderna klara!
Hör, hur all världen får sjungande röst till att svara!

Slagen och sargad och skövlad väl tusende gånger
sjunger hon trotsigt den eviga livslustens sånger.

Karin Boye

Har du bestämt dig för vad som är möjligt och omöjligt i ditt liv?

I början av livet har vi många drömmar....om vad vi vill utbilda oss till- arbeta med- om framtida föräldraskap - om kärlek och längtan till en livskamrat  - det tror jag är drömmar som de allra flesta har.

Så finns det de som drömmer om att bli polarforskare eller bergsbestigare....eller något annant som sticker ut.

Drömmen har faktiskt inga gränser.

Verkligheten har det ibland.

Men i betydligt mindre omfattning är vad vi många gånger föreställer oss.

För det mesta är det inte verkligheten utan våra egna tankar som sätter upp gränserna för det som vi ser som möjligt.

Jag önskar alla unga att tillåta sig själva att drömma gränslöst.

Det är så de lättast hittar sin väg i livet - och når de efterlängtade målen!

Men jag önskar också oss som hunnit olika lång bit på livsvägen att drömma lika gränslöst.

Även om drömmarna i övrigt ser annorlunda ut - har ändrat karaktär.

Det är livsviktigt att vi aldrig slutar drömma.

Är du på väg att fylla hundra....fortsätt drömma - du har rätt till det!

Det är drömmen som lyfter vår vilja och längtan och gör det vi  drömt om till sanndröm
Vi har alla en massa begränsande tankar som stoppar vår kreativitet,  och som sätter ut begränsningar för det vi innerst inne drömmer om.

Städa bort de begränsande tankarna ur hjärnan och släpp fram drömmen.

Den gör dig levande och handlingskraftig - så att du får förutsättningar att göra din dröm till sanndröm!

c

Dagny och Helny har namnsdag idag den 11 september.

En dag som ser ut att bli varm och solig.

Grattis till er namnsdagsbarn "

Och varmt grattis till DIG som firar födelsedag idag!

Se till att fira nu - det kan man göra på en måndag också!

*Helny eller Hellny är en smeknamnsform av det grekiska kvinnonamnet Helenasom betyder fackla. Första gången det användes som dopnamn var 1817,

511 kvinnor i vårt land bär detta namn.

*Dagny är ett nordiskt namn som är bildat av orden dag och ny.

Namnet har funnits i Sverige sedan 1800-talet.

Dagny var ett mycket vanligt namn i början av 1900-talet.

Idag finns det 5 578 kvinnor som bär namnet

Nu hoppas jag att vi alla ska få sova.

Oro och annat till trots.

Jag kan ju inte förändra något med oro.

Bara med tvarma tankar och bön!

Önskar DIG en riktigt god natt med vackra drömmar och en fin start på DIN nya vecka imorgon bitti!

Sarasota (lånad bild från google)

Just nu känns det ite extra oroligt!

Min syster  bor i Sarasota som ligger på västsidan och där har man inte trott att Irma skulle komma - man har evakuerat södra Florida.

Nu verkar det som att det är däråt Irma drar sig-

Så Elisabeth och Matt är kvar i sitt hus.

Kan inte göra annat än be om änglar - men det är mycket nog....änglarna finns ju...

Elisabeth är det tredje barnet i bild

Har inte ntt min syster i Florida.....men det mesta ligger nere...så allt kan vara gamska väl- men - jag skulle vilja veta1

Hon har bott i Florida länge och genomlevt orkaner - Irma lär dock vara betydligt tuffare än de senaste...

Jag tror att jag talar för de allra flesta av oss när jag säger att vårt mest grundläggande behov är behovet av TRYGGHET.

Att vi känner oss säkra i det område där vi bor. Att vi känner oss säkra när vi rör oss på gatan.

Så behöver vi VISSHET om att vi vet att det kommer att stå mat på bordet (eller att vi har mat att sätta fram) även till nästa mål.

Att vi har en självklar tillhörighet i den familj vi bori  ger oss också den visshet vi behöver för att kunna känna oss säkra och trygga.

Så har vi vårt behov av BEKRÄFTELSE,

Att vi blir sedda och får veta att vi duger. Kanske till och med att vi är bra.

Om vi inte får det basala bekräftelsebehovet tillfredsställt finns det en risk att hela vårt liv blir ett jagande efer bekräftelse.

På den vägen kan man inte utveckla några normala relationer.
Människor är ju inte vänner - de är några dem bekräftelsesökande tävlar emot.

Jag känner en kvinna som har det så.

Hon börjar närma sig slutet av sitt liv men kämpar ändå stenhårt för att alltid vara den duktigaste, den vackraste och den mest fantastiska människan på jorden.
Jag tycker så otroligt synd om henne.
Det finns inget av tryggt tillbakalutande i hennes tillvaro.
Varje dag, varje möte med en annan människa är en kamp.

Jag tror vi alla känner någon som är precis så.

Det jag vill säga med de här raderna - lika mycket till mig själv som till till dig.
Sluta förargas över dessa medmänniskor som för denna ständiga och hårda kamp.

De är inte elaka. 
De är snarare olyckliga.

Kanske blev de aldrig sedda som barn och sedan har ingen vågat stoppa dem och prata med dem om detta.

I min bekants fall känns det lite för sent att starta ett sådant samtal.

Men om den du tänker på är mera mitt i livet kanske du vågar ta ett samtal där du bygger plattformen för mötet med denna person genom att berätta hur fantastisk personen är. 
För det är hon eller han!

Fantastisk!

Men den fick aldrig veta det under sina mest formbara år - och så gick det som det gick!