Nu lånar vi bara paradiset en tid, det är sålt. Känner både lättnad och vemod,

Du som är ny läsare kan få lite bakgrund här

en torr
livlös mark
och vad hade du väntat dej
här växer ingenting
bara tistlar sly och ogräs

om jag stannar till
och sätter mina tankar i jord
kommer någon att gå förbi nästa år
och se ut över ett fält
där blåklockor och prästkragar
sjunger för varandra

samma människa
kommer att sitta ute en natt
och rulla en cigarett under stjärnhimlen
lyfta sitt glas
mot den gnistrande minneslunden över alla
som levt på den här jorden
och för en kort stund
inte känna sig mindre ensam och övergiven
men mer betydelsefullt
mer värdefullt ensam och över­given 

Bruno K Öijer

Vi längtar efter en mängd olika saker vi människor.

Allt ifrån den "lilla" längtan till kaffestunden på jobbet, eller ute i solen denna fina september som mitt på dagen lyckas lura oss att det ännu är sommar.

Till den stora djupa livslängtan.

Längtan får oss att sträcka oss framåt.

Att ha hopp.

Längtan är en god känsla.

Vi är en mosaik av känslor vi människor.

En vacker mosaik!

Kanske alla känslobitarna – alla känsloskärvorna – trots allt formar en bild.

Men det är i så fall en bild som kan uppfattas först på håll – inte när vi är mitt inne i den, utan först när vi har fått perspektiv.

En stilla stund med mig själv i dagens första ögonblick ger mig perspektiv på den mosaik som är jag.

Och där är längtan en stor bit!

Önskar DIG en fin dag i sällskap med den mosaik som är DU!

Jag skriver till dig
som faller i höstens tröstande famn
sökande skydd för de tvingande ordens larm.
Till dig som är ett ensamt barn
eller en ensam blomma
på de stora slätterna.
Likt träden bär du regndroppar i ditt hår
när himlen blivit för tung.
Jag skriver till dig
som inte heller vill ropa det självklaras namn.

Kaj Hedman

September är ju känd som en härlig månad.

Sommarens sista smekning  - liksom för att få oss att orka den grådaskiga hösten som snart är här om almanackan stämmer.

Idag är det nästan sommar ute.

Underbart vackert och varmt kände jag när jag stack näsan utanför ytterdörren på jobbet.

Varje dag - oavsett vädder har sitt mirakel som den vill lägga i vår famn.

Men september har minst två!

Allt, allt jag ägde
var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.

Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.

Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting,
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.

Livlöst är livet,
där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal,
som ingen kärna har

Karin Boye

Idag är det tisdagen 16 september och Dag och Daga har namnsdag!

Jag gratulerar!

Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga vita silvervita fåglar upp.