En advokat som försvarade en man anklagad för inbrott prövade följande försvar: "Min klient stack enbart in armen genom fönstret och avlägsnade några oväsentliga varor. Hans arm är inte han själv, och jag kan inte förstå hur ni kan straffa hela individen för ett brott som endast hans arm har gjort sig skyldig till."

Domaren svarade: "Det var bra formulerat, och om jag använder er logik så dömer jag den åklagades arm till ett år i fängelse. Den åklagade kan göra den sällskap, eller så kan han välja att inte göra det. Det är upp till honom." Den åklagade log och med sin advokats hjälp lossade han sin artificiella arm, la den på bordet och lämnade rättssalen.

ja verkligen!

Kanske kommer det ett och annat nån annan gång som samme lärare lärde mig.

http://kaela.bloggagratis.se/2008/11/05/1082851-att-se-det-fran-den-andres-position-och-situation/

Ja en underbar lärare.

Det har blivit en lärdom för livet som format stor del av mitt sätt att tänka och leva.
http://kaela.bloggagratis.se/2008/11/05/1082851-att-se-det-fran-den-andres-position-och-situation/

Där spegelbilden
låter
tomhet
möta
tomhet.

Där de spräckta
drömmarnas
spegelglas

glittrar
som diamanter

med kanter
vassa
som knivar

vittnar om
att orkeslösheten
åter besegrat
viljan.

Där
- när mörkret
hotar kväva mig.

Där
- när natten
smyger så nära inpå.

Där

viskar jag Ditt namn.
Kaela

När jag gick på mellanstadiet,

råkade jag i en häftig diskussion med en pojke i min klass.

Jag har glömt vad det hela rörde sig om,

men jag har aldrig glömt läxan jag lärde den dagen.

Jag var övertygad om att jag hade rätt och att han hade fel,

och han var lika övertygad om att han  hade rätt

och att jag hade fel.

Vår lärare bestämde sig då för att lära oss en väldigt viktig läa.

Hon tog fram oss och placerade oss framför klassen på varsin sida om katedern.
Mitt på katedern fanns ett stort runt föremål.

 Jag kunde tydligt se att det var svart.

Hon frågade pojken vilken färg föremålet hade. "Vit" svarade han.

Jag kunde inte tro mina öron, han sa att föremålet var vitt,

det var ju svart!

Det blev ytterligare en diskussion mellan min klasskamrat och mig,

denna gång om föremålets färg.

Läraren bad oss byta plats med varandra och nu frågade hon mig
vilken färg föremålet hade. Jag var tvungen att svara "vit".

Det var ett föremål med två olikfärgade sidor,

så vi hade rätt båda två!

Den dagen lärde jag mig en mycket viktig läa;

du måste stå i den andre personens skor och se med den andre personens ögon
för att verkligen förstå dennes sätt att resonera.

Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett.
Jag vet ej var jag är, men jag vet
att en boning åt mig är beredd
vid ett hav i en stad som fanns till,
som fanns till innan städerna fanns,
i ett land som är nytt och är före all tid
och där natten har dagarnas glans.

Och jag stryker från pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Jag hör skratten från lekande barn
och jag själv är ett barn i Guds famn
och mitt hem är den kärlek som var och som är,
som är och som alltid finns kvar.
Text: Anders Frostensson

Tonsatt av: Lennart Jernestrand

Du kan inte köpa eller sälja den
I själva verket måste du ge bort den för att få behålla den
Det är ont om den äkta varan, -  ändå kan du hitta den överallt
Den är är bräcklig; den dör i mörkret av svek, lögner, girighet och dryghet
Den behöver sanningens ljus
Den är stark; den kan besegra sjukdom, ensamhet,
hjärtesorg, separation och även död
Den behöver tas hand om och få näring
Och framför allt, aldrig tas för given
Dess ljus kan förändra ditt hjärta
och ditt hjärta kan förändra världen

Natten

Stannar upp i sin skönhet

Allt håller andan

Endast vindens dansande

Hörs från de höst klädda  trädkronorna

Natten är fuktig och kall

Frosten läger sig som en slöja över marken

En evighet kommer och går
Fiippa Wärnerstedt