Det är redan sent och jag måste se till att komma isäng...

Godnatt säger jag till alla härliga bloggarvänner och besökare med texten till en sång som jag verkligen älskar.
Ta hand om er nu och sov gott så ses vi imorgon!

Som när ett barn kommer hem om kvällen
Och möts av en vänlig famn
Så var det för mig att komma hem till Gud
Jag kände att här hörde jag hemma
Det fanns en plats i Guds stora rum
En plats som väntade på mig
Och jag kände: här hör jag hemma
Jag får vara ett barn i Guds famn

Vad menar jag med det...jo idag mötte jag en liten tjej på 9 år som berättade att när hon kommer till porten till det hus där hennes och mammas lägenhet är belägen så känner hon hur det svider i "alkohålet".

Hon sa att det känns som att hon har ett hål i magen när hon tänker: Tänk om mamma ligger där full igen....

Det gjorde ont att höra detta "vuxna barn" berätta om sin sorg och oro!

Tack Svante för din uppskattning.

barn är ofta betydligt visare än oss...de har inte fått så mycket vägdamm på hjärnan o hjärtat ännu.

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2008/11/26/1142341-visa-barn/

Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är
invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år

Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att
man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år

Det är ju säkert så att barn lär sig att tron de bär med sig från början är oförnuftig..och därför överger de den.

i varje fall officiellt.

Skulle det finnas en laser som kunde lysa in i människors hjärtan skulle vi upptäcka att barnatrpn glänser i betydligt flera hjärtan än vi tror.

Så tror jag förstås ändå att vi som bär den kristna bekännelsen också kan bära en del skuld.

För handen på hjärtat- uppträder vi alltid kärleksfullt?

Vi har ögonen på oss, det ska vi veta.

Ha det gott och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2008/11/26/1141745-barn-tror-pa-gud/

ja jag förstår att det verkligen ligger dig varmt om hjärta...och det är ju viktigt- oerhört viktigt...framför allt måste politikerna vakna och inse att de måste anslå pengar

Kram och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2008/11/26/1141751-aldrevarden-i-tv/

Patricia Tudor-Sandahls senaste bok I tacksamhetens tecken handlar i mångt och mycket om henne själv, hennes förhållningssätt, värderingar och tro idag. Har man läst hennes tidigare böcker kan man inte låta bli att märka att hon förändrats under årens lopp. Hon närmar sig 70-årsåldern. Hennes högt presterande liv börjar sina och det träder fram en mer stillsam förhållning. Hon har börjat uppskatta denna stillsamhet mer och mer till skillnad från ett liv med ständiga förändringar, fart, prylfixering samt shopping, som hon menar är ett ytligt liv. Hon är givetvis inte den enda. Hon menar att detta stressiga liv, som de flesta av oss lever idag, kommer att skada oss i längden, mer än vi tror. Det är också här tacksamheten liksom hennes tro dyker upp. Hon menar att de som lyckas vara tacksamma för det som de redan har lever hälsosammare än de som jämt strävar efter det som de inte har. Därmed säger hon inte att man skall avstå från att sätta upp mål och sträva efter dem. Hon själv har haft olika värderingar i sitt liv, exempelvis har hon varit ateist. Yrkesmässigt har hon hunnit mycket. Idag tror hon att människan ingår i någonting större. Hon säger att om människan inte var så jagfixerad utan istället riktar sin uppmärksamhet mer utåt, utanför sig själv, så skulle hon hitta det som hon ständigt letar efter: sig själv. Paradoxalt nog.

Här är ett av de billigaste sätten att köpa boken

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146217304

Här hittar du Patricias blogg

http://sv.wordpress.com/tag/patricia-tudor-sandahl/

En svensk statstjänsteman lär en gång ha uttalat följande bevingade ord.

Det är tre saker i livet jag ofta vill förändra till något bättre.
Det tycks mig som om ju mer jag vill förändra dem, desto svårare är det.

Det första och till synes omöjliga som jag vill förändra,
är den svenska byråkratin.

Det andra är min fru.
Det verkar som möjligt ännu svårare att förändra henne,
än den svenska byråkratin.

Men det svåraste av allt tycks vara att förändra mig själv.